Här på Reactoonz har vi genom åren fått ta del av många minnesvärda historier från spelare runt om i Sverige. Allt från den där stunden då turen helt enkelt stod på köksbordet till de mer oförutsägbara vändningarna som får en att skratta åt slumpens nycker. Varje berättelse är helt anonymiserad, men känslorna är äkta. Det är ingen hemlighet att vi svenskar har en särskild förmåga att göra det oväntade till en historia värd att berätta. Det är lite som när man står i en lång kö på Ica och plötsligt får ett leende från kassörskan - det blir helt enkelt en bra dag. Precis så kan en spelstund kännas; från en stilla eftermiddag till något som får en att tänka "det var som fan". Varsågod, här är några av era egna, helt påhittade, ögonblick.
När bonden från Småland fick oväntat besök av en grön vän
Göran, en 62-årig lantbrukare utanför Växjö, hade aldrig riktigt tid med annat än traktorn och höskörden. Men en regnig torsdag, när korna redan fått sin middag, hittade han en stund för sig själv. Hans dotter hade nämnt något om ett spel med knasiga figurer, och Göran, som fortfarande använde en gammal Nokia till vardags, blev nyfiken. Han satte sig vid datorn i köket och laddade upp en demo. "Det här var ju bättre än en semla efter fastan", muttrade han för sig själv när de små varelserna började dansa. Det var en lugn kväll, och han hade inte ens tänkt på att något speciellt skulle hända. Men när symbolerna radade upp sig på skärmen kände han hur det small till. Det var som att plötsligt se en älg på gräsmattan - en sådan där stund som man inte riktigt tror på förrän man ser det själv. Utan att veta exakt vad som hände, förstod Göran att han precis upplevt något som skulle få grannarna att höja på ögonbrynen.
- Det var som en liten kalasstund på en annars vanlig vardag, sa han till mig över en kopp kaffe på byns mack. Han skrattade och berättade att han faktiskt ringde sin dotter för att fråga om det var normalt. För Göran blev det en historia han kunde berätta i lagår'n, en av de där oväntade vändningarna som man minns länge. Precis som när man hittar en tia i vinterjackan, fast lite större i känslan.
Taxichauffören i Malmö som bytte radiokanal och fick full pott
Mona kör taxi i centrala Malmö, 15 år i branschen, och hon har hört det mesta från baksätet. Men en fredagskväll, när det var lugnt mellan passen, parkerade hon vid Ribersborgsstranden och tog fram sin telefon. Hon hade hört kollegor prata om reaktorer och galna gröna monster, men hon trodde det mest var snack. För att slå ihjäl tiden provade hon en tur med en demo. "Det här var som att få en gratis karamell på systemet - helt oväntat!", sa hon senare. Med en kopp kaffe i mugghållaren och radion nedsänkt till en viskning, lät hon symbolerna snurra. Det var en stilla kväll, och vinden från sundet kändes sval. Men helt plötsligt, precis när hon skulle lägga undan telefonen, fick hon en känsla av att något var annorlunda. Rutorna i spelet exploderade i en röra av färger, och det var som att hela bilen fylldes av en osynlig energi.
- Jag svär, jag trodde någon hade tutat på mig, skrattade hon när hon berättade historien för sin son senare. Det var inte pengarna i sig som gjorde det, utan snarare hur oväntad den där stunden var. Mona sa att det kändes som när man kör genom en rondell perfekt utan att behöva bromsa - timingen var bara magisk. Efter det blev fredagskvällarna lite annorlunda, men hon skulle aldrig erkänna det inför kunderna. För Mona var det en hemlig liten bonus i en annars ganska vanlig arbetsvecka. Och som sagt, i Malmö snackar man inte om soppatorsk, men man kan fnissa åt en trevlig överraskning vid stranden.
Läraren i Kiruna som fick en lektion i oförutsägbarhet
Stig arbetar som mellanstadielärare i Kiruna, och hans vardag består mest av läxförhör och snöskottning. Han är inte den som jagar äventyr, men ibland, efter att ha rättat 30 uppsatser om "vad jag gjorde i jullov", behöver man en paus. En kväll i mars, när kylan fortfarande bet i kinderna, tände han en brasa i stugan och öppnade en sida han snubblat över på nätet. Han hade hört talas om play n go reactoonz 2, men trodde det var något tekniskt. Istället möttes han av en färgkaskad av galna varelser. "Det här är som att hantera en klass 5B, minsann", sa han till sig själv och lät tummen glida över skärmen. Timmarna flög förbi, och han märkte knappt att brasan falnat. Precis när han skulle resa sig för att hämta ved, hände det som inte borde hända på en vanlig tisdag.
Bilderna stannade upp på ett sätt som fick honom att gapa. Det var inte en vinst som förändrade livet, men nog kändes det som om han fått en extra rast på jobbet. Stig skrattade gott när han ringde sin kollega i svenska och försökte förklara. "Du vet när man står i matkön och man får den där sista köttbullsskrapan? Precis så!". För Stig var det en påminnelse om att även i norr, där allt är långsamt och kallt, kan turen värma som en brasa. Han insåg att det ibland är de små, helt slumpmässiga vändningarna som gör en grå vardag till en saga att berätta för eleverna - fast utan detaljerna, förstås.
Den pensionerade sjömannen från Göteborg som fick en våg av nostalgi
Bertil, 74, har sett det mesta av världen från däcket på fraktfartyg. Nu bor han i en lägenhet i Majorna, med utsikt över älven och en kärlek till stillhet. Hans son, som tror att pappa bara stickar och tittar på nyheter, visade honom en dag en rosa och grön värld på sin surfplatta. "Det där ser ju ut som en hamn på lördagskvällen", skrockade Bertil, när hans fingrande över skärmen förde fram en demo. Han mindes tiden i Hamburg och Rotterdam, men detta var annorlunda. Symbolerna påminde honom om gamla fraktcontainrar, men de rörde sig på sätt som ingen lastbåt någonsin gjort. En kväll, med en Ystad utanför fönstret, lät han spelet bara vara på.
Och precis som en sjöman i en storm, kom det en våg som ingen kunde förutse. Utan att han egentligen försökte, passade symbolerna ihop som ett perfekt pussel. Bertil lutade sig tillbaka och kände en värme som inte kom från bastun i källaren. "Det var som att hitta en extra sup i fickan när man trodde butiken var stängd", skrattade han när han ringde sin bror i Uppsala. För Bertil var det mer än bara en slump; det var en påminnelse om att livet fortfarande har överraskningar, även när man trott att man lagt ut alla segel. Han sa att det var som att se ett regnbågsmoln över Götatunneln - fullständigt oväntat och alldeles, alldeles underbart i sin enkelhet. Och i Göteborg vet man att det bästa man kan ha är en god historia och en kopp kaffe.